Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nisse Nöjd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
241
som låter höra ett ljud! Den slår jag fördärvad...
efteråt.»
Skymningen hade inträtt, och det var mörkt i
rummet, där öman och hans hustru viskade med varandra.
Mannen stod framåtböjd, hållande brödspettet lyftat
till slag; vid köksdörren väntade hustrun, som ej visste,
hur hon borde förhålla sig.
»Kommer han?» viskade hon ängsligt.
Mannen ansträngde sig för att höra, men då
ingenting förnams, blev han osäker.
»Nää, den tusan väntar nog, tills vi gått å lagt oss»,
sade han sakta. »Om en ändå hade en bössa, så en
kunde sätta ett skott i’en, men ... Va’ var det ?»
»Barna», mumlade mor öman, sedan hon lyssnat
utåt köket.
»Kan inte dom helsefyrs ungarna hålla mun!» väste
Öman.
Hustrun suckade hörbart.
»Va’ i all världen skulle vi ta’ gubbkräket i huset
för», knotade hon litet senare.
»Det är så dags att tala om det nu», snäste
mannen. »Men kommer karl’n hit, så gud nåde knotorna
i hans kropp!» öman skakade brödspettet och lutade
sig intill fönsterrutan för att se, ifall någon närmade
sig. Han märkte, att han darrade, och det förargade
honom. Den häftiga rädsla han känt minskades
emellertid, då ingenting hände, och med lugnet kommo
klarare tankar. Han insåg det löjliga i att en
medelålders man stod där och bävade för en gammal
16 ön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
