Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Havet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
265
han hade icke tid att fundera därpå utan sprang i
båten. Den andre följde honom ovigt och hasade sig
bort till aktertoften.
»Loss!» kommenderade han.
Joel knöt upp den frusna fånglinan och sköt ut.
Båten lades genast på sida, men reste sig igen och
sköt fart. Det gick redan från början så att det fräste
och bubblade om bogen och ju längre ut båten nådde,
desto hastigare ilade den fram. Långt borta blinkade
en, ibland två lanternor igenom mörkret, och Joel höll
ögonen stadigt fästade på dem. Han satt vid masten,
vändande ryggen åt kamraten och såg mot det mål
dit de styrde. Plötsligt började seglet leva, och han
vände sig halvt förargad, halvt undrande om för att
säga Larsson, att supande i tjänsten inte anstod en
rättskaffens lots.
»Bry dej inte om mej du!» sade mannen vid
ror-kulten kärvt. Han hade synbarligen gissat, vad
följeslagarens rörelse ägde för betydelse.
»Va’ nu då!» utbrast Joel. »Ä’ det inte Larsson?»
»Han ä’ sjuk. Vet du inte det?»
»Å kors, ja trodde . .. Men nu hör jag, att det ä’
Ejderman.»
»Har du inte reda på, att jag ä’ i tur efter honom?»
På den frågan var ingenting att svara. Joel
undrade endast, ifall han ej misstagit sig, då han tyckte,
att Ejdermans stämma ägt en besynnerlig klang.
Båten sköt genom vattnet tills den oväntat befann
sig inne i ett band drivis, som flutit ihop och samlats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
