Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Havet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266
mellan några kobbar. Joel glömde sin förvåning över
att Ejderman och icke Larsson satt vid rorkulten och
lyssnade till isens skrapande mot borden, ty varje ljud
som föddes ur havet, väckte alltid hans förtjusning.
Han märkte, att Ejderman sysslade med något bakom
sig, men denne avvände hans uppmärksamhet genom
att taga en flaska ur barmfickan och fråga:
»Ska’ du ha en slurk med, så säj inte nej!»
»Tackar som bjuder!» Joel flyttade sig för att
taga emot flaskan och därvid sköt båten för mycket
upp i vinden, så att storseglet åter började leva.
Ejderman svor förbittrad en lång ramsa, och Joel
knep ringaktande ihop ena ögat. Han var nu
förvissad, att Ejderman druckit och tänkte:
»Ä’ karlen mörkrädd?» Utan att han menade något
därmed skrattade han litet gäckande.
»Hut, pojke!» fnös den andre och tog flaskan
tillbaka.
Joel förstod ej anledningen men han anade plötsligt
en olycka. Ejdermans röst hade ägt en besynnerlig
klang. Nästa sekund erinrade han sig sin ungdom och
sin styrka och spände trotsigt ut bröstet. Tänkte den
andre försöka något knep, var Joel Nord mannen att
kväsa ett halvt dussin dylika karlar.
Båten hade kommit ut ur drivisbandet och lämnat
de sista skären bakom sig. Det var ingen sjögång,
ehuru blåsten ven emellanåt. Joel sade sig, att
troligen skulle det bli snö till midnatt. Han slog upp
kavaj kragen och gned händerna mot varandra. De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
