Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Havet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274
länge för att slutligen samla sig till ett slag sådant
som detta, det var duktigt. Joel nickade och märkte
därvid, att kavajkragen var styv av is.
»Det blev jag», upprepade han för andra gången.
Snart var det annat att tänka på, ty vinden tog i
med större kraft än förut och lade båten på sida.
Joel flyttade brädan i armvecket och lät båten falla
litet. Havet, som hittills legat lugnt, började röra sig,
det stänkte och dunkade i stäven, och allt eftersom
sjöarna blevo högre, kändes båtens rörelser oroligare.
Joel tyckte, att hjärnan långsamt tömdes på tankar.
Han var varken sömnig eller trött, men lederna hade
styvnat, och var gång han ändrade ställning, gjorde
det ont. Hur länge han drivit vind för våg, visste
han icke och frågade ej heller därefter. En
besynnerlig slöhet började trycka honom. Han glömde en stund
det farliga i sin belägenhet men endast för att strax
efteråt så mycket klarare inse, att han for mot
undergången. Då lyckades han ej längre hålla tankarna på
döden borta.
»Ja», sade han, »redlös på öppna havet. Nå än
sedan», tillade han, när vikingalynnet tog ut sin rätt.
Han älskade havet, och skulle han dö, ville han helst
göra det på sjön. Han gjorde säkert fast storskotet
vid knapen och erfor en viss lättnad, då han slapp
hålla det. Kom nu en ordentlig kåre, orkade han ej
styra upp i vinden, och då vräktes båten omkull och ...
Han undrade, hur det skulle vara att förekomma det
genom att genast kasta sig över bord, men när han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
