Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Havet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
283
bruden. Förvånad och brydd kröp hon undan bakom
föräldrarna.
»Jo, det stämmer. Go’dag å tack för sist!» Han
gick fram till Ejderman som stod på förstugutrappan
med brännvinsflaskan i handen. »Go’dag han ock! Ä
nu vill jag bara säja’n, att jag inte ä’ den jag varit,
så Ejderman slipper för gott pris den här gången.»
Joel stod en stund kvar nedanför trappan, och när han
ansåg, att alla betraktat honom tillräckligt, vände han
om och gick igen. Vid grinden stannade han och sade:
»Han bleknade, Ejderman, det blir mer synd om
honom än om mej.»
Det var historien om Joel Nords frieri, jämte
berättelsen om den aldrig fullt utredda olycka, i vilken
han en gång råkat. Allt det där hände för mycket
mer än femtio år sedan och blev småningom glömt.
Men Joel Nord levde trots reumatisk värk och många
års fattigdom. Lika rak i ryggen som fordom var han
alltid, och när han drabbades av fullständig dövhet
och andra motgångar böjde han sig inte ens därför.
Sin kärlek till havet behöll han, och fastän han bort
lära av det han upplevat, förblev han ständigt samma
våghals.
De första åren efter Annas och Ejdermans bröllop
hankade han sig fram som fiskare och genom en även
bland öborna ovanlig sparsamhet lyckades han snåla
sig igenom de långa vintrarna, österman, som var en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
