Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Havet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
285
fanns närvarande, men han var endast sällan nöjd med
den ljumma lära, de hade att bjuda åhörarna, vilka
törstade efter livets klara vatten.
Så reste sig Joel Nord en dag från sin plats på
sista bänken och började tala. När förvåningen över
att en av deras egna förkunnade ordet lagt sig, hörde
man på honom. Det var ingen bland dessa milda och
förlåtande utläggningar, han kom med, ingenting om
nåd och tröst och hopp men så mycket mer om synd
och straff och evig pina. Hans stämma var skrällande
hård och satsbildningen ofullständig eller felaktig, men
han var en av dem, och åhörarna förstodo honom
bättre än någon annan.
Han sade, att människan var avlad i synd och född
med smärta. Därav drog han den slutsatsen, att
hennes liv borde vara en ständig kamp mot lustan, hennes
arvedel. Hon föll oupphörligt, ty hon var svag och
ofullkomlig, men som motvikt hade hon fått
umbäranden och nöd. Genom att frivilligt underkasta sig, ja,
söka lidandet, kunde hon möjligen köpa hoppet om
en ändring — på andra sidan graven; tvivelaktigt var
dock, om hon någonsin lyckades. Syndens välde var
så stort och utbrett, att man dagligen vadade omkring
däri till halsen utan att ens märka det. Man syndade
av vana och slapphet, av lust och behov, och man gick
med öppna ögon rätt mot avgrunden, som gapade
bredvid varje vandrares väg. Det fanns föga hopp
om frälsning och ingen nåd var att vänta, men därför
skulle man ej giva tappt, ty någonstädes långt borta i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
