Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Havet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286
ett dimmigt och obestämt fjärran bidade en högre
makt på dem, som någorlunda rena lyckades vada
genom jordelivets smutspölar.
Det var även annat han hade att säga, men nästan
allt gick ut på att bevisa åhörarnas undermålighet. De
våndades under skuren av anklagelser och skälvde av
skräck, då deras samveten piskades blodiga och ömma.
Men när Joel slutat, reste de sig, ännu tårögda och
uppskrämda av dundrandet och skrällarna, samt
tröstade sig i medvetandet att dock vara betydligt bättre
än de, som ej kommit hit. Ty de, som villigt läto sig
hudflängas på detta sätt, ägde likväl en utsikt att nå
det rike, dit de — det var deras hemliga förhoppning
— så sent som möjligt skulle upptagas.
Joel Nords rykte som predikant flög, buret av snabba
kvinnotungor, ut över ön. När han uppträtt
ytterligare ett par gånger, var det stadgat, och då lät han
bedja sig, innan han började från platsen på sista
bänken, där han med högmodig blygsamhet alltjämt satt.
Flera år å rad var han öns mest omtalade
personlighet. Ingen betvivlade, att han verkligen trodde sina
egna ord, och ingen hade heller rätt att göra det. Han
hade ärligt och hårdnackat kämpat sig till en
övertygelse, och han delade med sig därav. Hans lära var
hjärtlöst hård och bittert hopplös, men den passade
bättre än någon annan för dessa kärva människor,
vilka arbetade tungt och sleto ut sig på stenbundna
tegar eller ett förrädiskt hav, som stundom skänkte
lön för mödan men oftare gäckade förhoppningarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
