Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Havet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288
liten kammare jämte köket. Änkan stannade vid
dörren och låtsade tveka, men så sade hon:
»När en nu ändå ä’ här, kan en gärna gå inom å
riktigt se, hur han har det.»
Joel sneglade från sidan på henne och gick före.
»Bevare oss så ostädat här ä’!» utbrast änkan,
medan hon ännu stod i dörren. »Ja, si en karl, han kan
då rakt inte ordna å ställa för sig. Till att hålla snyggt
å rent behövs allt kvinnfolk.»
Joel hade aldrig tänkt därpå, men när hon nu visade
det, märkte han oordningen i sin bostad. Han nickade
stillsamt och medgav, att hon hade rätt.
Änkan började genast städa, och när hon en stund
senare triumferande vände sig mot Joel för att utröna,
vilket intryck hennes företagsamhet gjort, log han
erkännande.
»Ja, nu behövs det bara skuras», tillkännagav hon.
»Men det kan en förstås inte göra på vilodagen, med
det dröjer vi tills fram i veckan.»
Joel hostade besvärad. Så mycken vänlighet hade
han ej väntat, och rörd mumlade han ett tack.
»Tack själv!» sade hon. »Å nu tycker jag, han
gärna kan gå med hem till mitt å äta ett riktigt mål
mat å dricka litet kaffe ovanpå.»
Joel visste, att han skulle svarat ett tvärt nej till
vem som helst annan, men nu förmådde han det ej.
Hans leende hade blivit ljusare och bredare och hela
den stela figuren föreföll smidigare. Han nickade om
igen, tacksam och glad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
