Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Havet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
291
denna gång blev han överraskad och hans kvicka
tunga svek honom.
»Det är allt som det kan med den saken, har jag
hört», fortsatte Joel ogillande. »Han lever, som om
var dag vore den sista, å tänker inte på Herrens
tillkommelse. Men det ska’ han göra!» Käppen
knackade åter mot komministerns bröst och Joel tillade
bestraffande: »Läs skriften och förkunna ordet!
Därtill ä’ han förordnad, å för det har han sin dryga
betalning, men inte för att äta å supa å pläga umgänge
med bespottare och skörlevnadsmän.»
Komministern var blodröd i ansiktet, och hans
händer knöto sig ofrivilligt, medan han sökte ord,
lämpliga att krossa denne nackstyve bonde. Joel såg, att
han var ursinnig, och förekom ett utbrott.
»Jag begär inget svar», sade han. »Jag ger honom
ett råd. Följ det, å han ska nog vinna frid med sig
själv. Följ det inte, å han går rakt mot avgrunden,
rätt så präst han ä’. Å nu får jag säja tack för mej
å mitt!»
Brudföljet gick värdigt och långsamt mot båtarna
vid stranden. För brudgummen själv liksom för alla
åhörarna till hans förmaningstal hade detta varit en
verklig uppbyggelsestund, minst så lärorik och
väckande som en förkunnelse i kapellet på ön, dit aldrig
någon präst kom. Joel var mer styv och rak än
någonsin. Han märkte, att hans ord gjort intryck på alla;
till och med handelsman Bolén och hans son sågo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
