Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Havet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
295
till rors i den, och vattnet porlade kring stäven, glömde
han allt annat och njöt av livet. Därför var också
vintern med dess tvungna innesittande hans svåraste
tid. Ute på sjön hade han allt, vad han begärde.
Vinden, som ven kring honom, och skumstänken, vilka
piskade hans ansikte, födde tankar. Dessa formades
utan hans åtgörande till ord. Under det han ensam
flög fram över fjärdarna, predikade han med hög röst,
vittnade om sin tro för ilande vindar och vräkande
vågor. Och alltid kände han sig underbart styrkt efter
en dylik färd.
Så gingo fyrtio år under tungt arbete och
regelbundet återkommande sjukdomsfall. Joel Nord och
hans hustru voro gamla. Men där borta vid havet, där
ett helt århundrade ej förmår ändra något i
människornas sätt att se och tänka, var allt sig likt. Ett nytt
släkte hade väl vuxit upp och tagit arv efter fädren,
men det vandrade i de dödas fotspår, tänkte deras
tankar och visste icke ens att andra vägar funnos.
Bland de troende intog Joel en gammal patriarks
ställning. Numera förkunnade han endast sällan,
däremot skötte han delvis församlingens praktiska
angelägenheter. Han drev därvid alltid sin vilja igenom,
och de gamla följde honom, ty de mindes med glädje
och tacksamhet, vad han en gång varit. Men bland
de yngre mötte han en ogillande opposition.
Handlanden Bolén, som efter sin far ärvt både boden och
nämndemansbefattningen, var motståndets ledare. Han
höll på, att friska krafter skulle in i församlingen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
