Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Havet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296
samt talade om det nödvändiga i, att man befattade
sig med politik och kommunala angelägenheter. Alla
de där nymodigheterna voro Joel en styggelse, och han
ivrade mot deras indragande i det lugna livet. Bolén
orerade om skatter, väghållning och riksdagsmannaval
och vann många medhållare. Joel Nord svarade blott
med en föraktfull fnysning, och de äldre, särskilt
kvinnorna, flockade sig kring honom.
De troende voro sålunda delade i tvenne partier,
vilka bekämpade varandra. Till en öppen brytning
vågade emellertid ej Bolén driva det, han böjde sig
tills vidare och bidade tiden. Joel Nord såg på minerna,
att man retade sig över hans många och alltid
obevekliga nej, men det blev för honom endast en ytterligare
anledning att stå fast.
»Guds rena, oförfalskade ord å ingenting mera»,
var hans ultimatum. Och därvid stannade det.
Nämndemannen-handlanden vek smidigt undan, men
han lovade sig att inte glömma motståndarnas ledare.
Dessutom hade han en särskild orsak att betrakta Joel
med mindre blida ögon. På långt håll var han släkt
med dennes hustru, och ifall hon ej gift om sig, skulle
han vid hennes frånfälle fått ärva en del i gården.
»Visste en bara ifall de gjort inbördes testamente,
skulle en ...» Han hejdade sig mitt i meningen, ty
oförsiktigt nog var det till gubben Österman han vänt
sig med förtroendet.
Österman tillhörde ej »läsarna», men troddes det
oaktat vara Joels vän. Nämndemannen bet sig upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
