Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Havet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29 7
repade gånger i underläppen och sneglade
misstänksamt på åhöraren. I den gamle lotsens rynkiga ansikte
lästes ingenting, och han lämnade snart handelsboden
utan att låta märka något. Men nästa dag satt han i
Hällans sal och röt i Joels öra:
»Ni ska göra inbördes testamente, du och hustru
din.»
»Äh!» fnös Joel föraktfullt.
»Jo, dör hon före dej — å hon ä tio år äldre — tar
släkten halva gården. Å dör du först, så går det ut
över henne.»
»Äh!» upprepade Joel ånyo.
Något testamente skrevs icke och Österman gick,
förargad över, att hans välvilja ej blivit förstådd.
»Han hör ju inte, va en säjer. Å hör han, så
begriper han inte ens sitt eget bästa.»
Det blev efter hand tomt kring Joel Nord. Han
förstod, att nämndeman Bolén bearbetat
meningsfränderna, men öppnade aldrig munnen till ett försvar.
»Ä’ det något ni vill, så säj det rätt i synen», sade
Joel. »På struntprat bak ens rygg, gitter en karl inte
svara.»
Men pratet fortsatte ihärdigt och medförde verkan.
Joel log brett men ringaktande däråt. Hans dövhet
hindrade honom att taga rätt på vad som sades, kanske
också hans med envishet nära besläktade stolthet, men
hans misstro väcktes småningom.
»Vill man inte höra på mej, så inte trugar jag mitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
