Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Havet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
299
Och så inträffade, då Joel var gammal, det, som
handlöst slungade honom från hans ställning och gjorde
honom hart när till en biltog man.
Det var sent på hösten. Fisket hade varit dåligt hela
sommaren, och ingen vid Djupnäs hade sitt
vinterförråd av strömming fyllt. Det gällde därför att taga
skadan igen under oktober och november, ty sedan
kom isen och då var det för sent. En av de ivrigaste
fiskarne den hösten var Joel Nord. Han fick sitt
lyst-mäte av att ligga på sjön, och varje rynka i hans
brun-barkade ansikte sken av belåtenhet. Elfrida följde
honom troget, ty någon måste ro båten, medan han lade
ut eller tog upp skötarna.
Det var inte med glädje Elfrida halva dagarna
igenom satt på sjön. Hon var visserligen född och
uppfostrad på ön, men hon föredrog obetingat landbacken.
Då emellertid ingen annan fanns att tillgå, blev det
hennes lott att hjälpa husbonden. Hon var vid denna
tid tjugufem år gammal, en platt och kantig företeelse,
som saknade varje skymt av behag. De små ögonen
sutto långt ifrån varandra och mellan dem gjorde sig
en kort näsa bred på det övriga ansiktets bekostnad.
Om någon hy kunde man ej med skäl tala; det grova
skinnet doldes av en enastående samling stora
fräknar. Håret var smutsigt rödbrunt och hängde alltid
oordnat fram i pannan. Men Elfrida var en duktig
flicka. Hon skötte alla sysslor i huset och ladugården,
biträdde husbonden vid såväl lantbruket som fisket,
och hjälpte den lama matmodern efter bästa förmåga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
