Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Havet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
306
god plats för ett par personer, och han ropade på
Elfrida. Han hörde henne ej svara något, men kände
snart en främmande kropp röra vid sig.
»Nu ä’ det bäst, att vi krypa så tätt intill varann’
som görligt ä’, så håller vi oss nog varma», sade han
vänligt. — Inte var det här något märkvärdigt, men
det var kanske litet korttänkt att ge sig av så sent
på dagen. Flickstackaren kanske rent utav förkylde
sig. »Kom närmare, Elfrida!» uppmanade han. »Det
var nog galet att vi gav oss ut, när vi inte kan ta’ oss
hem igen, men nu ä’ det gjort.» Han strök henne över
ansiktet med sin knotiga hand och märkte därvid att
hon grät. »Inte ä’ du väl rädd, flicka?» frågade han.
»Det blåser, förstås. Det ska’ ju göra så emellanåt.
Lägg ditt huvud på min arm här, så slipper du ha det
mot stenen. Inte ä’ armen stort mjukare, men fullt
så kall ä’ den väl ändå inte. Ja, ja, kryp du till mej,
den smula värme jag har kvar får du gärna, eftersom
jag dragit dej hit ut.»
Han kände, att Elfrida darrade, och knäppte upp
kavajen för att hölja litet därav över henne. Hon
makade sig närmare honom och lade sin våta kind
mot hans ansikte.
»Ja, ja», småpratade han ut i mörkret, »gör som du
vill. Å försök nu sova! Stormen bedarrar kanske, så
vi kan ge oss ut igen...»
Elfrida skrek häftigt till, som om hon blivit skrämd.
»Nå, nå», lugnade han, »vi ä’ inte där än. Å spår
inte jag orätt, få vi allt dröja här te’ morgonen. Sen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
