Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Havet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
307
blir det alltid någon råd.» Han kände en behaglig
värme sprida sig i kroppen, endast fötterna, som så
länge hållits i vatten, voro stela och känslolösa.
Elfrida tryckte sig intill honom. Hon andades
häftigt och hennes andedräkt hettade mot hans kind.
Plötsligt lindade hon, liksom givande vika för sitt
behov att finna skydd och hjälp, armarna kring hans
nacke. Han såg en mängd stjärnor och solar lysa,
märkte att blodet forsade genom ådrorna och visste
med ens, att han var ung och kraftig igen. En
besynnerlig dimma hindrade honom att se in i framtiden,
fastän han samtidigt hade en förnimmelse av, att just nu
var det hans skyldighet att skarpare än någonsin göra
det. Men känslor, vilka förut aldrig funnits i hans
liv, kommo sällsamma och mäktiga emellan, grumlade
tankarna och fyllde hans sinne med något nytt, oanat
och starkt, som verkade likt ett rus, på en gång livande
och förlamande. Han drogs oemotståndligt mot det,
som nu måste komma. Häftigt besvarade han
Elfri-das omfamning och pressade henne hårt mot sitt bröst.
Vinterns första flingor veno pilsnabbt genom luften.
Runt omkring larmade stormen, och vågsvallets slag
dunkade mot berghällarna, så att de skälvde under
angreppen. Det låg jubel och trots däri, och gamle
Joel glömde sig själv och allt annat för det nya och
okända, som kommit med upproret inom och utanför
honom. —
Följande dag framemot ett-tiden vågade pojkarna
österman och öman sig ut i den senares stora skötbåt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
