Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Havet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
317
gamla utmanande trotset. Slutligen nådde han likväl
den punkt, då han icke längre ville finna sig i dessa
oavlåtliga straffdomar, och därmed var han åter den
forne Joel Nord.
Hela våren och ett stycke in på sommaren hade han
stillatigande åsett, hur Öman lade sina skotar på
Hällans vatten, men en dag tröt honom tålamodet.
Mycket var det icke han sade, då han uppsökte
Öman i dennes bostad, men det var mycket nog för
att komma familjen öman att gå anfallsvis till väga.
Ungefär en minut senare for Joel Nord huvudstupa
utför trappan och hamnade på gårdsplanen. Efter
kom Öman högröd i ansiktet och med händerna knutna.
Gamle Joel hade knappt mer än hunnit tänka på att
resa sig, förrän den andre kastade sig över honom.
Krafterna voro ojämt fördelade, men när bröderna
Österman och ytterligare några Djupnäsbor anlänt till
platsen och skilt de stridande åt, var gubben Joel dock
minst tilltufsad. Öman haltade betänkligt och ena ögat
var fullständigt igensvullet. Joel föreföll däremot kry
©ch pigg och hoppade omkring, beredd att när som
helst börja på nytt.
»Där ser du», sade han till antagonisten. »Gammal
ä’ jag, å mycke’ utav krafterna finns inte i behåll.
Men gäller det att tukta fähundar, så står herren alltid
på den rätta sidan. Kom ihåg det!»
Det var med en segrares hållning och hälsad av de
kringståendes bifall, Joel Nord återvände till Hällan.
Hemkommen tog han fram bibeln och läste två hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
