Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Havet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
319
värkbrutna gestalten växte, han bar sitt huvud högre
än någonsin och gick med spänstigare steg.
Den förändring Joel undergått på gamla dagar
medförde även yttre fördelar. Den icke minsta bland dessa
var, att han hyrde ut sin stuga till sommargäster och
själv flyttade till sjöboden. Ute på ön, där varje krona
ägde mångdubbelt värde, var en dylik inkomst icke
blott välkommen utan gav även anseende. Joel Nords
ålderdom blev med ens ljusare och gladare, och han
var åter mannen, till vilken man lyssnade.
Men de väckta knorrade och lutade sina huvuden
samman. Att allt gick Joel Nord väl i händer blev
en förolämpning mot dem. Särskilt var nämndeman
Bolén förbittrad.
»Vänta bara tills gumman vänder näsan i vädret»,
sade han litet emellan. »Då ska man få höra av mej.»
Hur han pratade och hotade, nådde talet även
gumman Nords öron. Hon grubblade länge därpå och
sände slutligen bud på bröderna österman.
»Far eran talade en gång för länge sedan med Joel
å mej om testamente å slikt», sade hon, när de kommit
och sutto vid sängen. »Nu ä’ det just inte värt att
säja något åt Joel om’et, för han ä’ ju sten döv, vet
jag. Å fattar han, vill han ändå inte höra på det
örat. Därför tänkte jag nu spörja er, om ni kunde
ställa papperet i ordning åt mej. En vet aldrig htir
lång ens tid blir, å de ä’ nog bäst att ha allt ordnat
efter sej.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
