Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Havet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
321
och bröderna blickade allvarligt framför sig. Elfrida
gömde sitt ansikte i förklädet och grät.
»Jag ska’ aldrig glömma, hur goa ni varit mot mej!»
lovade hon.
»Då ska’ vi också tiga med det här», menade
Alexander. »Tids nog får Bolén och släktingarna veta
det, å då ska’ ni få höra ett himla väsen.»
»Va’ sa’ han?» frågade gamle Joel.
»Att vi ska’ tiga.»
»Det ä’ ringa konst för den, som ingenting har att
säja.»
»För den ä’ det nog största konsten», sköt
Alexander in.
Det visade sig snart, att han hade rätt, ty redan en
vecka senare var nämndeman Bolén på Hällan och
predikade. Han talade dock för döva öron.
»Vet du inte att hustrun ska’ ärva mannen, liksom
mannen hustrun?» frågade Joel kärvt.
»Jo, det är ju rätt och billigt», medgav besökaren.
»Å så vet du väl, att flickan ä’ mitt barn?»
»Nä, hur ska’ jag veta det?»
»Jag har sagt’et...»
»En säjer så mycke’ så. Men när det gäller
affärer...»
»Det här ä’ ingen affär», avbröt gumman Nord
otåligt.
Med det beskedet nödgades nämndemannen avlägsna
sig. Men han återvände inom kort och upprepade
21 ön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
