Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Havet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
326
»Sir du, gosse, vi som hör sjön till, vi bli inte lika
andra. Vårt liv, hå hå, ja ja... vårt liv, va’ ä’ nu
det?» Han strök sina flata händer mot varandra för
att tydliggöra, vad han ansåg det värt. En kort stund
senare återtog han hemlighetsfullt: »Det var en gång
för länge sedan en, som hette Ejderman. På mer än
femtio år har det namnet inte gått över mina läppar,
men nu har jag kommit att tänka på’n. Funnes karl’n
i livet, skulle jag räcka honom handen och tacka för
vad han gjort mej. För sir du, allt blir annorlunda
med åren. Å det, som fordom var orätt, det ä’ ofta
nog rätt numera. Så står det te’ med den saken.»
Bernhard satt och såg mot norr. Där borta lågo
andra öar och till en av dem hade han en sommar
varit på väg för att fråga en flicka, om hon ville bli
hans. En stor obestämd längtan steg upp inom honom
och hans blick blev simmig. Han funderade länge,
ifall det ännu var för sent att hämta lyckan där borta.
Sedan glömde han det, ty annat kom emellan.
»Jag minns, att far min talade om Ejderman någon
gång», sade han förstrött.
»Tänk att I, som ä’ unga, minns så långt tillbaka.»
Bernhard såg från sidan på gamle Joel och undrade,
vad han menade.
Joel Nord spratt plötsligt till och blev med ens en
annan.
»Det ä’ konstigt», utbrast han, »jag hör vart ord
du säjer.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
