Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Havet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
329
nen och lyssnade. Det är inte troligt, att han hörde
något, men han inbillade sig utan tvivel göra det och
skrattade litet emellan högt och belåtet åt de ljud,
som föddes kring honom.
»Snart fryser det», sade han en dag till Bernhard
Österman, som uppsökt honom.
»Hålen heller, vi ä’ ju inte mer än i september än.»
»Vintern kommer tidigt i år», fortsatte Joel utan
att ha hört svaret. »Jag känner det i mina ben. Å så
högt som det ropar inom mej nu, har det aldrig gjort.»
Fastän Bernhard visste att det inte tjänade till något,
varnade han gubben för att gräva ned sig i dessa
funderingar.
»Människan ä’ som vädret», sade den gamle
högtidligt. »Ingen vet, vadan det kommer eller vart det
går. Därför ä’ det bra att omsider få veta sin väg.
Men mest liknar människan havet. Det ä’ storm å
stiltje å oro å buller å stillhet å tystnad å allt som
kan vara.» Hans småpratande övergick i ett entonigt
mummel, och han stirrade envist framför sig utan att
se något.
Bernhard stod en stund och väntade. Till slut
tröttnade han och gick. När han råkade brodern sade han
missmodigt till denne.
»Gubben Nord går i barndom. Gud vet, hur det
slutar.»
»Vi vet just ingenting annat än att det ska’ sluta»,
sade Alexander.
Bernhard stod en stund och stirrade ut i rymden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
