- Project Runeberg -  Paradiset /
7

(1907) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Hm hm! hostade en djup basröst.

— Hvad för något, mina herrar? Är inte jag
opponenten...? Nå, trots denna allmännyttiga institution med
dess säkra grundvalar, peka ut den äkta man, som icke
åtminstone en gång i sitt lif känt svartsjuka. Detta bevisar
tvifvel om där sådana finnas...

— Allt det där är mycket bra sagdt, efter hvad jag
kan fatta, men förb—dt uselt tänkt, afbröt brutalt en stark
stämma närmast dörren och en ung man reste sig upprätt.

— Jag hör egentligen inte till sällskapet och det är
kanhända dumt af mig att säga något, men jag tål inte
kallgrin. Och hvad troheten beträffar, så finns den lika visst,
som jag står här. Där hemma i Arendal lämnade jag för
tre år sedan en tös och hon väntar troget på mig i tre år
till, om det gäller. Visste jag inte det, stannade jag inte
en dag längre. — Tjänare mina herrar, nu börjar min vakt,
och jag har inte tid att utveckla mina åsikter. Ni få tänka
hvad ni behaga.

Dörren slogs upp, rökmolnen skingrades för luftdraget
och två dussin ögon stirrade mot den siste talaren, som
slungat fram sina ord med någonting af ett vattenfalls
vilda styrka. De flesta hunno ej mer än se en lång,
kraftigt byggd gestalt, en pudels trogna ögon, hvilken för
tillfället flammade af vrede, och en uniformsmössa, som
häftigt trycktes ned på ett motsträfvigt hår. Sedan var
mannen borta och dörren slogs igen med en våldsam skräll.

— Skall ni inte försvara er, Strickland? frågade den
tunna rösten retsamt.

— Nej, det är för varmt att disputera, har jag redan
sagt. — Ett är dock säkert, hur mycket man än säger
om kvinnorna, hinner man likväl aldrig säga tillräckligt.

Ingen visade lust att upptaga den kastade handsken.
Endast en röst sade släpigt och ohågadt.

— Fortsätt för all del, är ni hygglig, Strickland!

— Hvad tjänar det till? Det är ju ett vanligt
ångbåtssamtal, som börjats för att slå ihjäl den odrägliga tiden.
Att jag framkastade ett vågadt påstående är i och för sig
ingenting, vanligtvis förfäktar man ifrigast, hvad man inte
vet. Jag började blott för att få ett trefligt meningsbyte
i gång, att det i stället blef ett tråkigt sådant är värmens
och inte vårt fel. — Apropos det, Arendal — sade han inte
så? Hvad tusan är Arendal för ett ställe?

Ingen besvarade frågan förmodligen af det enkla skälet,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:51:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gjparadis/0007.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free