- Project Runeberg -  Paradiset /
11

(1907) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dessas uppehälle och nödtorft hörande kvantum whisky,
utan hvilket dagens senare del måste anses tillspillogifven.

Under suntältet på akterdäck halflågo eller sutto ett
tjugutal damer i bekväma ställningar. De hade samma
eftermiddag företagit en liten utflykt till ett för dem
alldeles obekant område, mellandäcket, där ungefär femtio
irländska utvandrarfamiljer likt boskap stufvats ihop i
trånga bås. Hvad damerna där sett, hade gifvit dem
åtskilligt att tala om, äfven om de ej besvärade sig med att
tänka vidare därpå.

— Milde gud, hvad de voro smutsiga, yttrade
boskapskungens äldsta dotter och gestikulerade ifrigt med sina
diamantprydda fingrar, ehuru hon samtidigt mycket väl
erinrade sig den tid, då hon sprang barfotad omkring i
sina föräldrars ruskiga kök. Men mellan den tiden och det
nuvarande låg den stora prisstegringen i kött, hvarpå
hennes far, som själf varit en allt annat än renlig farmare,
förtjänat sina millioner. Och om tiden ej kan annat, lära
oss glömma förmår den åtminstone.

— Hvarför tvätta de sig aldrig? frågade miss Elisabeth
Devereux naivt. — De ha ju hela hafvet omkring sig.

— Och så trasiga de äro sedan, inföll någon.

— De äro vårdslösare om sig själfva än min fars
drängar om hans nötkreatur, sade boskapskungens dotter
indignerad, och därefter tillade hon upplysande. — Och
pappa äger ändå flera, flera tusen djur på sina vidsträckta
betesmarker.

En medelålders, fattig fröken hostade ogillande och
anförtrodde sin närmaste granne i hviskande ton, att den
australiska gåsens skryt var outhärdligt.

Grannen hviskade tillbaka, att hon funnit detsamma,
och sade sedan högt:

— Där komma herrarne!

Den, som visade sig först, var pastor Morris. Han
skyndade rätt fram till de äldre damerna, hvilka bildade
en grupp för sig själfva längst akterut, medan hälften af
de öfrige herrarne flockade sig kring miss Elisabeths
hvilstol. Samtalen började genast, likaså flirten. Hvarmed
skulle man väl fördrifva tiden under en resa, som af brist
på händelser hotade att blifva odrägligt långsam?

På liksom under däck dominerade m:r Strickland.
Efter den sedvanliga artighetstributen till miss Elisabeth
gjorde han emellertid någonting, som förut ej inträffat under

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:51:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gjparadis/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free