Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dollarsprinsen svor inom sig ve och förbannelse öfver
Stricklands lätthet att alltid finna det mest passande svaret,
ty miss Elisabeths ansiktsfärg var för ögonblicket högre
än den egentligen behöft vara vid åhörandet af en vanlig
artighet.
— På er dyrkan tror jag inte, svarade emellertid den
unga damen och återtog på samma gång sin solfjäder —
edra eviga sarkasmer svära högt mot den.
— Den, som... den, som... hur lyder det där
bibelspråket om kärleken och agan, pastor?
— Hvad för något, m:r Strickland? Jag hörde inte
er fråga.
— Stör inte pastorn, Strickland! inföll m:r Hooker,
som genast begagnade tillfället att kasta sig öfver en mindre
farlig motståndare. — Han håller antagligen på med en
beräkning af hedningasjälarnes verkliga värde. Hör nu,
pastor, säg mig en sak! Ha hedningar själar eller få de
sådana först sedan ni omvändt dem?
— M:r Hooker, jag undanber mig allt skämt med
heliga ting!
— Nej, äro hedningarne heliga? Hvarför gör ni er
då besvär med att omvända dem?
— M:r Hooker! — Träffad i sin ömtåligaste punkt
reste sig den lille, fete prästen, glödande af förbittring.
— Genera er inte, pastor! Jag duellerar aldrig, när
det är så här varmt.
Pastorn gjorde en knappt hörbar reflektion om
någonting, som betänkligt liknade »en hop ogudaktiga idioter»
och rusade öfver däcket med en fart, som kom damerna
att förskräckta draga åt sig sina klädningar.
— Ett ögonblick, pastor! ropade m:r Hooker efter
honom.
— Nej, låt det vara nog nu, bad miss Elisabeth och
såg leende på den hetlefrade prästmannen, som just
försvann utför mellandäckstrappan.
Under resans första dagar hade hon betydligt mer
energiskt tagit pastor Morris i försvar, men m:r Hookers
sega envishet hade snart gjort det till ett stående
aftonnöje att reta prästen. Och sedan man väl börjat tolerera
hans dåliga kvickheter på den andres bekostnad — hans
far är ju millionär flere gånger om, hade mrs Devereux
anförtrott sina grannar — hade man slutat med att längta
efter ordstriden med pastorn — Morris är ju bara son till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
