Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
luften, och de svettdrypande, sotiga gestalterna i
maskinrummet kröpo om hvarandra för att bota skador eller hindra
nya att uppstå. Hvarje kommandorop röts fram med fulla
lungor och stormen slukade det, innan det lämnat den
kommenderandes läppar. Befäl och manskap handlade af
instinkt eller vana. En hvars till det yttersta ansträngda
hjärna sade honom hvad som borde göras, och enhvar
utförde det blixtsnabbt och med öfvermänskliga krafter.
Passagerarne hade störtat ut ur sina kojer vid stormens
oväntade anlopp. Damer, som dagen förut skulle rodnat
af blygsel öfver en slarfvigt fästad rosett eller en oknäppt
kängknapp, visade sig i lätta nattdräkter, och gentlemän,
med eljes oklanderlig hållning, betedde sig sämre än
gaminer från fattigkvarterens smutsigaste gränder.
Hyttdörrar slogos upp på vid gafvel och blottade hemligheter,
som under andra förhållanden varit mycket intressanta i
denna omgifning, men om hvilka ingen nu tog den minsta
notis. Damerna voro nervösa, kavaljererna förundrade,
åtminstone sökte en hvar inbilla sina närmaste grannar att
någon annan grund ej fanns till hans besynnerliga
handlingssätt. Men bakom förvåningen låg skräcken på lur,
och när de ej voro förvånade längre, kröp rädslan fram ur
hvarje vrå, högg sina skarpa klor i deras själar, tog deras
sinnen till fånga så fullständigt, att en förnuftig tanke snart
ej längre rymdes i de öfverretade hjärnorna.
Så blef det oväntadt en kort paus i helveteslarmet
kring skeppet. Kvinnornas hysteriska gråt tystnade och
de vettskrämda passagerarnes blickar ljusnade.
— Är det slut? hviskades af tjugu munnar på en gång.
Svaret kom i ett formligt tjut af rädsla, paniken var
öfver människorna ombord.
Skeppet vräktes oförmodadt på sidan, som om det
varit på väg att kantra. Orkanen, hvilken endast hämtat
krafter till ett nytt anlopp däremot, föll öfver det, och
vågornas dån mot skrofvet ljöd likt centnertunga
hammarslag på en ofantlig likkista.
Så reste sig fartyget doft suckande upprätt. De män,
som hade nog sinnesnärvaro därtill, hjälpte kvinnor och
barn på fötterna igen och besättningens förtviflade kamp
mot elementen fortsattes oafbrutet.
Mellandäcks- och salongspassagerarne blandades om
hvarandra. Barn gräto och kvinnor snyftade öfverallt. En
gammal, katolsk präst, hvithårig och mager, en af dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
