Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hunger och törst! — Nej, vansinne, ingenting annat än
vansinne.
Hon blef lugn och glad igen. Jaså, hon var verkligen
vansinnig? Nå, då var det ju slut alltsammans...
alltsammans... alltsammans.
Jollen krängde, så att styrbords reling kom under
vattnet, därpå reste den sig åter, lättad från fem stridande
galningar, som gått öfver bord, utan att ens märka det.
Miss Elisabeth stirrade som hypnotiserad på en fläck,
där fem människor stönade och plaskade om hvarandra,
så hörde hon, hur en af dem i skadeglad triumf ropade:
— Jag lurade er alla... alla...
En gurgling, ett halfkväfdt nödrop, sedan bredde en
hop cirkelrunda ringar ut sig från samma medelpunkt
och snart låg åter hafsytan spegelblankt jämn i det klara
månljuset.
— Det är kallt, jag fryser, sade hon klagande och
kröp ned i fören, medan de bägge männen i stum häpnad
sågo mot den fläck, där deras kamrater nyss försvunnit.
— — —
— Detta säger herren Zebaoth: du skall äta ditt bröd
i ditt anletes svett. — Skotten stod rak lång på aktertoften
och talade i våldsamt forcerad predikoton, medan vansinnet
lyste ur de klara, blå ögonen. — Jag sade, jag vill taga
mig till vara, så att jag inte syndar med min tunga, jag
vill bevara min mun med tygel, så länge den ogudaktige
är för mina ögon Jag blef stum och tyst; jag teg i min
sorg, men allt värre blef min plåga. Då vardt mitt hjärta
brinnande i mitt bröst; när jag begrundade, upptändes en
eld i mig; jag talade med min tunga. — När en lem är
dig till förargelse, hugg den af ocn kasta den bort. —
Jag skall så, herre, men först vill jag böja mig i stoftet,
att du må afplana min stora synd. Se, herre, och gif akt,
hur föraktad jag blifvit. Hören I alla, som gån här vägen
fram! skåden och sen till, om någon smärta finnes, som
är lik min smärta, som blifvit mig tillfogad, hvarmed
Herren har bedröfvat mig på sin glödande vredes dag.
Från höjden sände han en eld i mina ben, som blef dem
öfvermäktig. Komme all ondska inför ditt anlete och göre
du så åt dem, såsom du gjort åt mig för mina synder...
enär vi alle äro fulla af de dödas ben och orenlighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
