Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon åt sin andra frukt litet långsammare än den första
och betraktade under tiden mannen, som sysslade med
något vid jollen. Han såg ståtlig och stark ut i den svaga
belysningen från södra stjärnhimmelns praktfulla
konstellationer, och när hon en stund åsett hans förehafvande,
bestämde hon sig för tre tusen pund. För honom borde det
vara en hel förmögenhet.
Miss Elisabeth kände sig glad öfver sin egen
gifmildhet och ropade sakta på mannen för att delgifva honom
sitt beslut.
Han upphörde genast med sitt arbete och kom lydig
som en hund fram till henne.
— Ä’ ni inte mätt än, miss? frågade han vänligt.
— Jo tack! — Hon sökte efter passande ord till en
inledning men fann inga, och sade för den skull: — Hvad
gör ni där nere?
— Jag håller på med en spira. I morgon ska’ jag
resa den på udden där borta å’ så får min sista skjorta
springa. Den skall sitta i toppen, så länge en flik finns
kvar, å’ något fartyg ska’ väl snart komma inom synhåll,
så här behöfva vi väl inte dröja värst länge.
Miss Elisabeth märkte, att han tvekade litet vid den
sista meningen, men reflekterade ej öfver anledningen
därtill. Och eftersom han utan att veta det, gifvit henne den
sökta inledningen, sade hon lätt.
— När vi komma hem till England igen, är ni —
hon gjorde ett uppehåll för att se honom spritta till af
glädje, men han stod orörlig — en rik man, tillade hon.
— Rik, sade han begrundande och utan att ana
hvarthän hon syftade. — Neej, miss då ä’ jag nog samma fattiga
sate som jag varit all min dar.
— Förstår ni inte, inföll hon ifrigt — att jag vill göra
er rik, skänka er en hel förmögenhet för att ni räddat mig.
— Jaså, på det viset. — Han hvisslade långdraget
och fortsatte sedan. — Hm, räddat, ja hva’ den saken
anbelangar, så... så tänkte jag nog inte mycket på er, miss,
då jag knogade mig hit. — Han hade tydligen icke alls
gjort sig förtrogen med hvad hennes ord egentligen
inneburo, men så fort han svarat, ångrade han sig och tillade
brådskande, för att förtaga det ogynnsamma intryck hans
uppriktighet måhända gjort. — Tack, miss, tack, ja ska’
aldrig glömma, hur god ni ä’, som lofvat mej... tack,
tack, för nog håller ni ert löfte alltid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
