Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från sitt gömställe. Omedelbart därefter bleknade han,
medan kallsvetten fuktade hans rygg, så att tröjan klibbade
fast därvid. Han hade börjat undra, om de voro tama eller
icke. Och den ena tanken födde den andra. Voro de tama
funnos människor i närheten. Lind darrade i hela kroppen,
då han erinrade sig några historier från frivakterna i
skansen. Pat O’Halloran var med en gång, när de fördömda
svartingarne öfverfallit en båtbesättning, som rott i land
för att hämta vatten, och mördat tre man, innan
kamraterna hunnit komma dem till hjälp. Hågkomsten af denna
berättelse förde flera liknande med sig. — Jo, jo, lida
skeppsbrott, svälta och räddas för att blifva slaktad som
ett osjäligt kreatur, det var nog slutet på visan. — Lind
bet ilsket ihop tänderna lika mycket öfver sin egen fruktan
som af raseri öfver ovissheten om sitt blifvande öde. Han
var en modig karl, som utan att blinka sett mer än en
fara i ögonen, men att från ett bakhåll skjutas ihjäl som
en skabbig hund, det retade och gjorde honom feg på
samma gång.
De bägge svinen drucko sig otörstiga, vältrade sig
sedan på stranden och lekte en stund för att tvärt
upphöra därmed och blinkande glo på något, som väckt deras
undran.
Lind kröp litet längre fram och märkte, att miss
Elisabeth vaknat och stod upprätt tjugo steg från honom, äfven
hon förundrad betraktande de första af öns inbyggare, hon
skådat.
En kort stund stodo människa och djur midt emot
hvarandra, så läto svinen höra en missnöjd grymtning,
hvarpå de vände och snabbt flydde in åt skogen. Människans
närvaro hade stört friden ocn väckt deras rädsla.
Miss Elisabeth log åt deras rörelser, hvilka hon fann
löjligt klumpiga, och kom sedan ned till jollen, bakom
hvilken Lina rest sig, alltjämt med yxan i handen.
— God morgon! hälsade hon och Lind bugade sig
djupt samt svarade med en fråga, hur hon sofvit; sedan
tillade han halft för sig.
— Undrar just om det finns tvåfotingar med i
närheten?
Miss Elisabeth förstod ej hvad detta kunde innebära,
men hans röst ljöd för orolig att ej väcka hennes nyfikenhet.
— Tror ni...?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
