- Project Runeberg -  Paradiset /
57

(1907) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Man kan aldrig vara säker, inföll han brådskande.
— Jag har inte en aning om hvar vi hamnat.

Hans med onödigt låg röst framställda förmodan jämte
hans nedhukade ställning bakom båten skrämde henne.

— Har ni märkt något misstänkt? frågade hon
hviskande.

— Nej, inte än, men... ja, vi hålla oss väl på den
här sidan bäcken så länge, det ä’ kanske säkrast. — Han
kände efter att knifven satt löst i slidan och med yxan
under armen gick han beslutsamt till höger mot udden
som på denna sida begränsade viken.

— Hvart går ni, Lind?

— Jag ska bara upp på den där åsen ett slag. Jag
måste se mig omkring lite’ grand, för att ingenting veta
ä’ det värsta som kan hända. Finns det vildar här... nå
ja, om det få vi tala sedan.

— Nej gå inte ifrån mig, Lind, hör ni, gå inte!

Han stannade obeslutsam men återtog genast sin
afbrutna vandring.

— Jag måste ta’ rätt på, hvad vi ha att vänta,
sade han.

Miss Elisabeth släpade sig långsamt efter. Nyss förut
hade hon varit hungrig, men den skräck, som oväntadt
fallit öfver henne, haae förjagat hvarje tanke på annat än
den fara, som måhända lurade bakom närmaste buske.

Ungefär femtio steg från det ställe, där jollen tagit
landfäste, höjde stranden sig, den fina sanden
efterträddes af hvassa klippblock och pimpstensstycken nyckfullt
strödda öfverallt. På tvänne sidor omgafs sandslätten af
en ås, som längst till höger tvärbrant stupade ned i hafvet
och där utanför fortsattes af ett korallref, hvars kam låg
i jämnhöjd med vattenytan. Lind kringgick de första
klippblocken, kröp försiktigt uppför höjden och med handen hårdt
knuten om yxskaftet, som hade han blott väntat nya faror,
spejade han nedåt.

Höjden stupade brantare på denna sida och nedanför
fanns ingenting annat att se äri en smal, hvit sandremsa,
där en mängd brandgula och röda krabbor lågo och
solade sig.

Lind steg upp och gick vidare, sedan han lugnande
vinkat åt miss Elisabeth. Han kände hvarken hunger eller
törst längre, en nyfiken oro dref honom rastlöst framåt.
Han beslöt att följa stranden tills vidare för att om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:51:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gjparadis/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free