Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det prasslade och rasslade i buskarne, grenar knäcktes
och synen var borta, innan Lind hunnit fram. Han tog
ut stegen och högg till på måfå utan att träffa annat än
kvistarne bredvid sig. Och omedelbart följde reaktionen,
knävecken veko sig som när en fällknif slås ihop och
darrande i hela kroppen, så att tänderna hackade mot
hvarandra, stapplade han några steg för att söka sig ett stöd.
I denna stund hade en svag vindpust förmått fälla honom
till marken. Men just då nådde han till en vägkrökning
och såg anledningen till sin fruktan. Lind brast ut i ett
konvulsiviskt gapskratt, som skakade honom från ofvan till
nedan. Framför honom vältrade sig i brådskande flykt en
lång rad jättestora sköldpaddor. De klumpiga djuren
störtade utför den sluttande vägen, körde ihop med hvarandra,
tornade emot buskar och stenar, gåfvo emellanåt från sig
det hväsande ljudet och ilade undan, så fort deras korta
ben och oviga kroppar tilläto det.
Fortfarande skrattande, så att tårarne kommo honom
i ögonen, räknade Lind ett trettiotal, af hvilka flere voro
minst en half meter breda öfver ryggen. Och när de sista
skymdes bort af en ny krökning och han ej längre såg
deras stora, glasartade ögon, följde Lind efter dem. Hans
säkerhet hade vändt åter och med den följde äfven krafter
att fortsätta upptäcktsfärden öfver ön; skrattet hade lifvat
upp honom och gifvit nerverna ny spänstighet, men
framför allt gjorde vissheten om, att hans fruktan nyss förut
varit onödig honom kallblodig; och gent emot de oformliga
djuren kände den uthungrade matrosen sig gränslöst
öfverlägsen.
Sköldpaddornas väg — Lind visste nu, att de och inga
andra trampat den — slingrade sig i hundratals olika
bukter upp till en liten högslätt, i hvars midt en klar källa
porlade. Lind fann snart en grop, där en eller flere af
dem lagt ägg, och som han af gammalt kände, att de dögo
till föda, krafsade han fram några stycken, knackade hål
på dem och drack ut innehållet. Ett tjog andra tog han
med sig i mössan och fickorna samt slog in i den riktning,
han antog vara kortaste vägen till det ställe, där miss
Elisabeth väntade hans återkomst. Ett enda uppehåll gjorde
han för att skära sig en bastant påk af ett tungt träslag,
sedan drog han hvisslande vidare på sin färd.
Ifall Lind varit en mer bildad människa skulle han
säkerligen förundrat sig öfver sina oupphörligt skiftande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
