Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stämningar, men med ett barns tanklöshet trafvade han
framåt utefter sköldpaddornas väg. Han hade alldeles
förgätit sin rädsla för en stund sedan och tänkte ej på annat
än att så snart som möjligt hinna hem. Han sade
verkligen hem, eftersom han var van att använda det ordet,
då han befann sig på landbacken. Men mest af allt
funderade han på något annat, som, ju närmare han nalkades
detta »hem», började sysselsätta hans tankar.
— Hur mycket ämnade miss Elisabeth gifva honom,
när de väl blifvit räddade? — Han började med tjugofem
pund, det var en stor summa för honom, men ökade
småningom belöningen till hundra pund. — Tänkte han rätt
på saken, var hundra pund ingenting för henne; fadern var
antagligen mycket rik och frikostig i förhållande därtill,
och... och nog förtjänade han sina hundra alltid.
Lind höll mössan med äggen försiktigt framför sig, så
att de släta, kalkartade skalen ej skulle stötas sönder vid
någon ovarsam rörelse. Och som en bisvärm surrade det
i hans hjärna: — hundra pund, gamle gosse, din lycka är
gjord. — Ja, ja, så utsvultna som de varit, så som de lidit
i hvarandras sällskap... För tusan! utropade han plötsligt
— kanske hon svälter ihjäl, medan jag drifver omkring här.
— Han föll in i en jämn lunk och sprang upphettad vidare.
Han erinrade sig, att miss Elisabeth sett svag och sjuk ut
på morgonen, då han lämnat henne. Tänk om hon skulle
dö här, innan ett förbiseglande fartyg funnit dem, om...
Lind ökade farten. För honom representerade miss
Elisabeth ett helt kapital och hennes lif var honom i denna
stund dyrbarare än hans eget. Och nu låg hon nog där
borta på stranden och tänkte ondt om honom, sådana där
fina mamseller äro så märkvärdigt ömtåliga. Antag att
hon skulle dö här, dit de slungats, och han sedan togs
upp af ett fartyg en fattig, halft förvildad matrosdjäfvul
utan annan utsigt än att på nytt börja slant för slant spara
ihop resterna af sin skrala hyra och sända det till en mager
käring och ett par linhåriga, glupska ungar hemma i
Bohuslän.
Lind blef ursinnig, då han tänkte sig denna möjlighet
och sprang fortare. Det han under vanliga förhållanden
utan tanke på ersättning skulle gjort för hvem som hälst,
blef nu, sedan miss Elisabeth genom sitt löfte frestat honom
till större nit, i hans ögon en ofantlig välgärning, som
svårligen kunde betalas med... med mindre än hundra pund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
