- Project Runeberg -  Paradiset /
67

(1907) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

marken, och efter en noggrann undersökning, som skänkte
honom stewardens kavaj, i hvars fickor lågo ett
segelgarnsnystan, en fällknif, en svartbränd pipa, litet röktobak
och en hel kardus tuggtobak, kände nan sig styf i alla
leder. Han förstod, att det ännu skulle dröja en tid, innan
han återvunnit sina krafter, men han knotade icke däröfver,
det hade kunnat gå värre.

Och eftersom han ej hade annat att göra, satte han
sig på marken för att riktigt grundligt öfvertänka
ställningen. Han var långt ifrån glad öfver sin belägenhet,
men med mindre utvecklade naturers förmåga att finna
sig i de flesta omständigheter, intalade han sig, att ett
lyckligt slut på deras tillfälliga — han lade särskild vikt
på ordet tillfälliga — fångenskap ej gärna kunde vara
långt aflägset. Det största bekymret var och förblef miss
Elisabeths sjukdom. När hon blef frisk igen — och det
dröjde väl högst några dagar — följde säkerligen resten
af sig själft.

— Hä hä hä, log han bredt och lade in en försvarlig
buss af den mördade stewardens tobak — det reder sig nog.

På eftermiddagen gjorde han en tur till skogsbrynet
och plockade mössan full af de gula, citronliknande
frukterna. Själf fann han dem sura, men miss Elisabeth sväljde
begärligt de bitar, han stoppade i hennes mun, och det
gladde honom. Och när solen tillryggalagt tre fjärdedelar
af sin båge kring himlahvalfvet, satte sig Lind bredvid
jollen, tände pipan och drog ett par långa, mäktiga bloss.

— Det reder sig nog, sade han tryggt. — Här få vi
väl vänta några dagar — han såg spanande bort mot
horisonten — en vecka eller två. Å’ sedan — han brast
ut i ett belåtet skratt — sedan far jag hem å’ köper mig
en båt för pengarna å’ slår mig på fisket; har man bara
något att börja med, kan en snart knoga ihop rätt bra
med slantar.

Men försynen eller ödet, som vi ibland kalla den, log
mildt åt sjömannens naiva drömmar om en framtid, som
redan utstakats af det, som obevekligt styr hvarje
människas lif och bestämmer den korta vandringens okända mål.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:51:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gjparadis/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free