Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lifvet. Och nu befann hon sig i samma belägenhet. Det
betydde helt enkelt afsägelse från hvarje sak, hvarpå hon
lärt sig sätta värde, från alla små inrotade vanor och all
bekvämlighet — för en tid, tillade hon sakta.
Hon reste sig och gick framåtlutad till grottans
öppning; det var ej klokt att sysselsätta tankarne med detta
nedslående tema.
Nedanför henne låg strandremsan med sin hvita sand,
öfver hvilken de gula krabborna kröpo, och nu erinrade
hon sig hafva sett detta förut. Och vid klippans fot satt
mannen, som ödet gjort till hennes följeslagare i olyckan.
Bredvid honom flammade en liten eld, i hvilken han då
och då lät en gren falla, för att den ej skulle slockna.
Miss Elisabeth betraktade honom och märkte, att han
såg belåten ut, en sak, som först gladde, men sedan oroade
henne, utan att hon visste hvarför.
— Lind! ropade hon till honom, och han reste sig
genast.
— Herre gud, miss!
— Har jag varit sjuk? frågade hon.
— Herre gud! återtog han för andra gången och de
vänliga grå ögonen lyste af belåtenhet. — Kan ni
verkligen stå på benen, miss?
— Jag har således varit mycket sjuk. Hur länge?
— Låt mig se! — Han gick ett par steg åt sidan och
tog från marken upp en käpp, i hvars bark en rad skåror
syntes. — Det är nu aderton dagar sedan vi kommo hit.
För jämt sexton dagar se’n bar jag er till grottan där uppe.
— Aderton dagar, sade hon tonlöst — aderton hela
dagar. Och ni har inte sett något segel eller märkt röken
från en ångare? — Hon pekade ifrigt rätt fram mot
horisonten, där himlahvalfvet högblått hvälfde sig öfver hafvet
och ett par ulliga moln summo i dåsigt välbehag.
— Neej, miss, inte så mycket som skymten af något
sån’t. — Han såg bort i den riktning hon pekade. — Det
ser precis ut, som om vi råkat ett stycke ur stråkvägen,
men det betyder nog ingenting.
Miss Elisabeth vände hastigt om in i hålan och
sjönk ned på vassbädden. Aderton hela dagar voro
utplånade ur hennes lif! Hon visste, att Lind ängsligt spejat
efter räddningen, medan hon sinnesfrånvarande legat där
inne, men det var alldeles ingen tröst, och denna långa
tidrymd, under hvilken icke det minsta tycktes hafva händt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
