Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det viktigaste är dock, att vi så fort som möjligt komma
härifrån och för den skull få vi ej försumma något, som
kan vara oss till gagn.
Hon talade i myndig ton och han lyssnade
vördnadsfullt; hon var af en högre ras och det tillkom honom att
lyda och utföra hennes befallningar. Det modärna
klassamhället med sina herrar och slafvar, var redan infördt
på en öde ö i oceanen, ty i hvilken ställning människan
än försättes, från medfödda fördomar och inbillade
företrädesrättigheter, hvilka hon som en black kring foten släpar
med sig genom lifvet, frigöra sig ej hvardagssjälarne så
lätt. I stället för att skratta hvarandra midt upp i
ansiktet och taga allting så, som det verkligen var, sutto den
bleka, utmärglade kvinnan och den trasige matrosen på
hvar sin sida om eldbränderna, och hon kände och han
medgaf, att äfven nu mellan dem fanns en oöfverstidig
mur, som hennes inbillning och hans respekt hindrade dem
att rifva ned. Och hon talade myndigt vidare och han
hörde på, emellanåt görande en svag invändning.
— Ja ja, sade hon då — detaljerna öfverlämnar jag
åt er.
— Ja, låt mig sköta om’et, svarade Lind, glad öfver,
att hon ansåg honom duglig till något — å’ ni kan vara
lugn för, att vi ska’ komma härifrån, om vi bara har lite’
tålamod.
— Det får inte dröja, utbrast hon retligt.
— Den saken bestämmer nog ingendera af oss två,
miss.
— Jag förstår mycket väl, hvarpå ni syftar, men jag
ämnar inte stanna här någon längre tid.
Lind såg undrande på hennes upphettade ansikte, och
i hans hjärna föll ett litet frö till en misstanke, att hon ej
förstod deras belägenhet hälften så väl som han, ty allt
hvad de hade att göra, var att uppehålla sina lif och vänta.
Men Lind var van att lyda dem, som gåfvo honom
befallningar, och därför svarade han obetingadt ja till alla
hennes förslag. Dessutom lurade bakom hans undergifvenhet
tanken på belöningen för mödorna och lydnaden. Innan
han säkert visste, hur mycket han skulle erhålla, vågade
han ej opponera sig. Till slut blef hans nyfikenhet för
stor. Han hade funderat och kalkylerat hvarje dag under
dessa veckor, och han beslöt att med ens gå rakt på saken
och skaffa sig visshet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
