Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Å’ sedan, miss? frågade han, när hon ändtligen
slutat.
— Sedan? Hvad då?
— Joo ... hm... Lind reste sig hastigt i
vördnadsfull ställning, han ämnade till och med taga mössan af
sig, men lät det vara så länge. — Joo, ni var nog hygglig
att lofva mig en liten — hm! — dusör, innan ni blef sjuk.
Ni har väl inte glömt det, miss?
Alldeles omedvetna därom, uppförde de bägge
skeppsbrutna en hel fars för hvarandra, och båda spelade sina
roller så väl, att de själfva togo för verklighet, hvad deras
fantasi diktade.
— Jaså, sade hon affekteradt liknöjdt — ni kommer
ihåg det där. Nå, det var bra, att ni påminde mig om
det, så slippa vi sedan tala därom. Är ni nöjd med tusen
pund?
— Hur mycket sa’ ni, miss? — Linds mössa flög af
hufvudet.
— Tusen pund, upprepade hon och log gillande.
— Tusen! Sa’ ni tusen, miss! För det kan jag köpa
både gård och grund där hemma! Tusen pund —
hejsan! Då ska vi tag mig f-n härifrån, å’ det snart ändå.
Nu har jag svurit på den saken.
Miss Elisabeth skrattade godt åt hans ifver och prisade
samtidigt sin klokhet att hafva sporrat hans nit. Men
Lind vågade ej riktigt tro på sin lycka, den var för stor,
och så frågade han:
— Det... ä’ väl riktigt säkert, miss?
Hon såg högdraget upp till honom.
— Mitt ord är detsamma som pengar.
— Gud välsigne er, miss, ni ä’ en krona! — Och Lind
föll i tankarne ned och tillbad henne, medan han lofvade
sig, att göra hvad som helst för det priset, alldeles som
han eljes gjort detsamma för intet.
I lugnvattnet innanför korallrefven slogo fiskarne
cirkelrunda ringar på ytan, krabborna krälade makligt
omkring bland stenarne, likgiltiga för allt annat än sin egen
tillvaro, och en munter bris krusade emellanåt hafvets
oändliga spegel. Men de båda människorna öfvergingo
till nästa scen af sin fars.
— En promenad skall bestämdt göra mig godt,
förmodade miss Elisabeth halft för sig, när hon slutat sin
enkla måltid. Hon kände sig styrkt af maten och lätt till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
