- Project Runeberg -  Paradiset /
74

(1907) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sinnes, det var ännu långt till den tidpunkt, då hon skulle
vinna full klarhet om, hvilken ofantlig omhvälfning hela
hennes lif undergått. Tills vidare var allt detta nya en
obehaglig pröfning, som den gode guden till hennes eget
bästa låtit henne genomgå, hon var för väl uppfostrad, att
ej inse det. På det tänkte hon dock minst, för hennes
lifliga sinne hade en ny bild börjat hägra. Hon såg sig
själf sittande i en bekväm hvilstol på Manoor Castles eller
någon af de andra herrgårdarnes trefliga verandor,
berättande sina minnen och äfventyr, under det att en lysande
krets af väninnor och kavaljerer med andäktigt deltagande
åhörde hennes ord. Det var en triumf, som väntade henne,
och hon ville ej uppskjuta den för länge.

— Hvar har ni rest signalstången? frågade hon Lind
och steg upp från sin plats.

— Det är allt en god half timmes väg dit. Jag fruktar,
att ni inte orkar, miss.

— Jag känner mig underbart stark just nu. — Och
utan att invänta hans svar började hon modigt klättra
uppför klippväggen.

Lind skakade ogillande sitt hufvud, men följde henne
som en lydig pudel. Han var glad öfver hennes oväntade
kraftfullhet, men mest öfver den belöning, som skulle blifva
hans, när de sluppit ur sitt fängelse. Van att taga dagen
som den kom, var hans fruktan för länge sedan bortblåst.
Utan större besvär förskaffade han sig mat och dryck,
luften var mild och nätterna varma, och nu sedan hans
härdade kropp öfvervunnit följderna af hungerlidandena i
jollen, ansåg nan sig ej ha så mycket att önska. Med en
sjömans vanliga lätthet att byta om sinnesstämning hade
han redan börjat finna sig i sitt öde; och så föllo dessa
tusen pund som från skyn. Det var lyckan och den födde
otålighet och missnöje. Men nu skrattade han högt hvar
gång han tyst nämnde denna summa, och han gjorde
det ofta.

— Hvarför är ni så glad? frågade miss Elisabeth och
stannade för att pusta ut. Hon hade öfverskattat sina
krafter, men ville ej erkänna det och gick vidare efter en
kort stunds hvila.

— Åh — Lind flinade till — tusen pund, miss!

— Jaså, sade hon och fortsatte öfver stenslätten. —
Att ni kan tänka på det ännu.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:51:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gjparadis/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free