Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tingen i hål och skrefvor, där de skyddades för luft och
väta. Grottan delades i tvänne rum. Genom att hänga
upp gethudarne på en stång, hade miss Elisabeth för sin
räkning reserverat en tredjedel; på andra sidan förhänget
sof Lind hvar natt. Tyst och sluten gick han och kom,
steg upp eller lade sig, hans enda nöje var att tälja nya
käppar till »almanackor» och med ett vemodigt löje räkna
skårorna, som sade honom att ett dygn åter spårlöst
runnit bort som vatten i sanden.
*
Dagar och nätter störtade regnet ned öfver ön,
uppehållen mellan skurarne voro få och korta och en solstråle
letade sig numera aldrig väg mellan de täta molnen. Den
grå tröstlösheten breddes likt ett sorgedok öfver naturen,
som med öppna ögon sof i en kort, flämtande dvala, och
när det ej regnade föddes dimman ur hafvet, vältrade i
fukttyngda moln uppför strandbrädden, besteg höjderna och
svepte in allt i sin kyliga famn. Dagarne släpade sig med
trötta fjät öfver jorden, kommo och gingo, lämnande intet
efter sig hos de båda människorna, icke ens längtan kände
de längre, den stora tröttheten, resignationens halfbroder
höll dem fångna.
Och en dag, hon skulle aldrig glömma den, vände
mannen till hälften på hufvudet och sade tonlöst:
— Nu ä’ det jul där hemma.
— Jul! — Hennes stämma klang ängsligt frågande,
som vid ett plötsligt uppvaknande ur en tung sömn. —
Jul! — Hans yttrande väckte en hel här af tankar och
minnen till lif inom henne: misteln i taket, vännerna, ljuset,
värmen och … och … åh åh! hon ville gråta, men lyckades,
efter en hjältemodig ansträngning, svälja tårarne. —
Gråta, nej hon var för trött. Men det arbetade våldsamt
i hennes bröst, det gamla reste hufvudet mot det nya
snyftningarne trängde stötvis upp och stannade på halfva
vägen, och så sjönk hon ned på marken, hennes smärta
var för stor, ett helt haf med tårar var ej nog för den.
Så satt hon länge med pannan lutad mot klippväggen, utan
att tänka eller känna annat än, hur en ofantlig tomhet
omgaf henne på alla sidor. Ett besynnerligt ljud väckte
till slut hennes uppmärksamhet och halft motvilligt vände
hon sig om.
Lind satt vid grottans öppning med ryggen åt henne.
Först hvisslade han några takter af en långsläpig melodi,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 04:51:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/gjparadis/0096.html
