- Project Runeberg -  Paradiset /
100

(1907) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

IX.



Allt låg i korta, matta flämtningar under solens
brännande strålar. Ej ett ljud förnams, själfva bränningen
utanför öns stränder tycktes sofva en orofylld, febertyngd
sömn och blott i drömmen göra svaga försök att störa
stillheten. Ur den luckra jorden kring bäcken, som tycktes
hafva stannat i sitt lopp, och på högslätten liksom ur hafvet
steg tystnaden så hög och mäktig, att den blef något
förnimbart för yttre sinnen.

Regntiden var länge, sedan slut och nyskapandets verk
inom naturen börjadt. Ånyo sköto buskar och träd friska,
saftiga skott, på nytt förökade djurvärlden sig. Utefter
stränderna parade sjöfåglarne, krabbor och sköldpaddor
höllo till i sina hål och brydde sig knappt om att söka
föda, det försiggick något annat, större och viktigare ting
än att bevara ett redan halft förbrukadt lif förestodo. Och
naturen, som upprepat detsamma i evigheter, fullgjorde
sitt verk, dref på, där sådant behöfdes, och höll igen, där
det var af nöden, lugnt, kärleksfullt och varsamt hann
allas moder med allt, just därför att natur intet annat är
än kärlek.

Nu var det middagshvilans tid, då värmen föll ned
öfver allt och i beskyddande ömhet lindade bomull kring
de frön, ur hvilka lefvande varelser skulle springa fram,
på det att dessa sedan i sin ordning skulle varda upphofvet
till nya sådana.

Ut ur hålan vid stranden kom en kvinna med
långsamma och släpande men fasta steg. Det långa, mörka
håret föll i en fläta utefter hennes rygg och var nedtill
sammanbundet med ett vanligt snöre. Hennes klädesplagg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:51:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gjparadis/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free