- Project Runeberg -  Paradiset /
117

(1907) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hon hade hela tiden fruktat, att ej finna något kvar af
deras bostad och intet var ens rubbadt. Tårarne stego upp
i hennes ögon, det var något, som brast och dog inom
henne, medan något nytt och stort föddes och började växa.

— Vårt hem, sade hon — vårt hem. — Sedan räckte
hon honom ena handen och han skyndade sig att fatta den
sägande som hon.

— Vårt hem.

Deras ögon sökte hvarandra och öfver dem lade sig
en fuktig dimma. Det var som om bägge tyst bedt om
något och lika tyst lofvat det utan att de ännu visste, hvad
de ville.

Då slog hon armarne kring hans hals och kysste
honom på munnen. Han var den starke, räddaren, som
burit henne genom många faror — och hon ville ej vara
ensam längre.

Han blef ej det minsta förundrad öfver hennes kyss.
Han omfamnade henne och besvarade kyssen, icke som en
ung, lidelsefull älskare, utan med den mogne mannens
lugn men också med hans kraftiga, beskyddande värme.
Sedan lyfte han upp henne på sina armar och bar henne
in i grottan, och hon tryckte sig fastare intill honom
alltjämt med det blida, drömmande leendet på läpparne.

Utanför hvälfde sig himlen klar och hög utan ett
skymmande moln, solen tycktes stråla med större glans, hela
ön drog ett djupt, befriande andedrag efter jättekampen,
som skakat dess grundvalar, och allt log på samma sätt
som kvinnan, vekt och hängifvet, ty allt visste, att ingen
slår så hårdt som naturen, men att heller ingen så mildt
läker såren och botar refvorna.

— — — — — — — — — — — — — — — — — —

Ungefär ett år efteråt födde kvinnan en son och under
loppet af det nästa året födde hon en dotter.


*




<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:51:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gjparadis/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free