Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sedan tog han plats vid hennes sida och sade med lätt
darrande stämma:
— Det har funnits en människa före oss här på ön.
För det rådande mörkrets skull såg han ej, att hon
frågande riktade blicken mot honom, men han visste, att
hon gjorde det, och började berätta.
— När jag gick bort i går, tog jag vägen öfver
sköld-paddsplatån å* kom ända fram till klipporna vid södra
stranden. Du vet ju, att där alldeles som här framför oss,
finns en liten vik, dit ingen af oss brytt sig om att gå,
eftersom vi ha tillräckligt med krabbor här än så länge.
Jag stannade där uppe å stirrade på sanden nedanför, å’
så tänkte jag... Han hejdade sig tvärt och tystnade.
— Hvad tänkte du? sporde non entonigt.
— Jag... nej det hör inte hit.
— Du måste säga mig, hvad du tänkte, inföll hon lugnt.
Han tvekade ännu men fortsatte sedan:
— Nå, jag kan iu säga det då. Jo, jag tänkte
som så, kanske finns aet en grotta här i berget också, jag
skall... jag skall se efter å* slå mig ned där, jag ä’ ju så
svår så ...
hade handlat ännu mer orätt, om du ^
inte på barnen?
— Jag tänkte bara på dig, sade han undvikande.
Hon nöjde litet otåligt på axlarne.
— Jag tänker endast på dem, detsamma bör du göra;
fortsätt!
— Det ä’ nog som du säger, sade han med en
underton af glädje i rösten. — Men då funderade jag bara på
det å* så Klättrade jag utför klipporna. Som du vet ä’
stranden mycket högre på den siaan, min väg blef lång
å’ jag måste göra stora krokar emellanåt. Bäst det var,
hajade jag till å’ blef stående, framför mig lågo tre
trappsteg ordentligt uthuggna i klippan, å’ nedanför dem
fortsatte en väg, som trampats otaliga gånger. Jag blef
hvar-ken rädd eller förvånad, ifall det på ön funnes flere
människor än vi, skulle jag säkert ha sett någon af dem under
mina ströftåg, men att inga andra än människors fötter
trampat stenarne, det märktes nog. Jag tänkte icke alls,
jag gick blott vidare, följande gångstigen. Femtio steg
lång var den ungefär, sedan slutade den vid en grotta,
betydligt större och rymligare ån denna. Jag steg in 4’
— Du tänkte orätt då, afbröt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
