Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fann en bänk, som säkerligen varit använd till liggplats
förut. Utom den fanns ingenting mer än ett par
vattenankare, som voro så gamla och murkna, att de föllo sönder,
när jag lyftade dem från marken. Ja, å’ så låg på en
hylla, som liknade en pulpet, en gammal bok, jag tror det
ä’ en bibel a’ ofvanför den satt ett krucifix i väggen. Annat
såg jag ej, utan gick som jag kommit.
Hon nickade utåt mörkret och sade efter en stund:
— Vi gå dit i morgon.
— Jag tänkte just föreslå det.
— God natt, Karl!
— Sof godt …! Han drog litet på det sista ordet,
men då hon i detsamma vänligt klappade honom på
hufvudet, tillade han modigare däraf: — Sof godt, Bess!
Hennes hand hvilade kvar på hans hufvud och då
förstod han, att hon förlåtit honom allt. När hon gått och
han hörde henne där inne svepa gethudarne kring de
sofvande barnen, skrattade han till, under det att tårarne
långsamt droppade från hans ögon och föllo ned i det stora,
tofviga skägget.
— För henne ska’ jag göra allt, sade han lågt men
energiskt, som om han talat till en tredje person — för
henne å’ för barnen med, eftersom hon vill det.
*
Tidigt nästa morgon vandrade de bägge tvärs öfver
ön mot den grotta, som Lind af en händelse funnit dagen
förut. På ryggen bar han gossen i en getskinnspåse, aen
icke fullt årsgamla flickan hvilade i Elisabeths armar och
jollrade de obegripliga ljud, som alltid äro modersörats
största njutning. Till »Sköldpaddsplatån» följde de en af
Lind banad väg, men därefter nödsakades de slå in på en
stig, som slingrade sig i nyckfulla bukter och hvilken blott
getter och svin trampat, och då blef det att flere gånger
krypa fram under lianernas liksom till fångst uthängda nät.
Två timmar efter färdens början stodo de vid den sydliga
branten och följde sedan den banade stigen nedåt mot
stranden.
Grottan var alldeles sådan som Lind beskrifvit den.
Hög, sval och ljus, men likväl skyddad för vindarne. De
båda, som nu tysta och undrande stodo vid dess ingång,
sade sig, att ifall de ej funnit den håla, de nu kallade sin
bostad, skulle nöden tvingat dem att söka upp denna. Och
när de efter människors oföränderliga vana först tänkt på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
