Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fortgången på denna bana hjelpkällorna skola utsina på
samma gång som behofven tilltaga. Ty medlen härtill
måste i en eller annan form tagas ifrån andras arbete.
Derigenom blir det för dessa andra mindre fördelaktigt att
arbeta och mera svårt att köpa arbete; och deremot skall
antalet ständigt ökas af dem, som finna sin bästa
uträkning vid att låta arbetet vara samt i stället låta sig
underhållas af andra. Ett sådant statens ingripande minskar
på alla håll egenintresset hos de arbetande och angriper
samhällsmedlemmarnes känsla af personlig ansvarighet för
sig sjelfva, dermed också arbetets tillverkningskraft. Om
icke det onda — lättjan, vårdslösheten, utsväfningen — i
någon mon medförde onda verkningar för dem som deråt
hängifva sig, skulle en af de mäktigaste dammarne emot
det ondas tillväxt varda nedbruten, Äfven i så inskränkt
skala, som en verksamhet i denna riktning utöfvas af
samhället genom den allmänna fattigvården, är det farliga
inflytandet häraf märkbart. Och fattigvården måste derföre
i hvarje klok lagstiftning betraktas såsom ett sorgligt
nöd-hjelpsmedel, af hvilket man visserligen är nödsakad att i
begränsad mon begagna sig, men som ovillkorligen tillika i
någon mon medför det ondas förvärrande. Ty om den
lott som genom fattigvården beredes är lika god eller
bättre än den som arbetaren genom egen omtanke kan
bereda sig, hvartill tjenar då hans omtanke? Men kan han
sjelf bereda sig en bättre, hvartill tjenar då fattigvården ?
En fattigvård är nog under närvarande
samhällsförhållanden nödvändig, men alltid måste den betraktas såsom ett
nödvändigt ondt, som, utsträckt öfver de trängsta gränser
icke kan undgå att angripa äfven den ordentliges och
omtänksammes förmåga att försörja sig. Och huru
under-gräfver icke allmosan, äfven om hon ordnas och förmedlas
af staten, allmosetagarens sjelfkänsla och menniskovärde?!
Att förbättra arbetslönerna genom omedelbara statsbidrag,
kan alltså icke af någon tänkande på allvar sättas i
fråga.
Men skulle staten icke kunna, utan att sjelf bidraga
till arbetslönerna, likväl vinna ändamålet genom att tvinga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
