Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 52 —
SOPHIE (kallt).
Ers höghet! efter hvad som i går afton passerat,
kan det inte vara behagligt för någondera af oss,
att...
HERTIGEN (fattar hennes band, och
nödgar henne, trots hennes
motstånd, att sätta sig bredvid honom
p& k&sösen).
Är det så svårt att glömma och förlåta ett
ögonblicks förvillelse? Du vet mycket väl, Sophie, att
aldrig mitt hjerta, endast min fantasi varit dig otrogen!
SOPHIE.
Jag trodde ers höghet ega bättre smak, än att
komma fram med en så utnött fras. Det fins ingen
bedragen hustru eller älskarinna som man inte sökt
afspisa med samma fega föregifvande; men det
ledsamma i saken är att männens fantasi utgöra
tamburen till deras hjertan — och nog vet ers höghet
att om man väl får entré i tamburen, så är det
sedan en lätt sak att komma in i sjelfva våningen.
HERTIGEN.
Men jag svär dig, Sophie, att det endast var en
öfvergående nyck — ett flyktigt tycke!
SOPHIE.
Och för denna nyck, detta tycke, tvekar ers
höghet inte att uppoffra en ung flickas frid och rykte?
Hvad eger jag väl då för säkerhet att inte mitt lugn
och min heder uppoffrats för en liknande nyck?
HERTIGEN.
Du vet mycket väl hur högt jag älskar dig!
Och utan att smickra mig sjelf, tror jag att jag gifvit
dig tillräckliga bevis derpå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
