Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjerde akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 109 —
X KUNGEN.
Kom närmare! Ni aspirërar således på att bli
provincialläkare ?
HEDENIUS.
Ack ja, ers majestät! Jag skulle anse för min
högsta lycka...
KUNGEN.
Det är bra. Men ni är väl ung för att kunna
ha apparencer på en så hastig befordran.
HEDENIUS.
Dét är sant att jag är ung, ers majestät, men...
(Stannar tvekande.)
KUNGEN.
Säg Ut!
HEDENIUS.
Men jag trodde inte att det skulle vara något fel.
KUNGEN.
Qui sait? Fråga gubbarne i Collegium medicum.
HEDENIUS.
Och om det är ett fel, så har det den ovanliga
fördelen att det försvinner med tiden.
KUNGEN.
Mycket sant! Men för en läkare... är inte heller
ålderdomens erfarenhet att förakta.
HEDENIUS.
Fullkomligt rätt, ers majestät. Också har jag
alltid ansett ålderdomen för en prydnad, när den är
sådan att den kräfver aktning. I och för sig sjelf
skulle man väl snarare kalla den en grym
nödvändighet, än något att egentligen vara stolt öfver. Ser-,
skildt har läkaren ett mödosamt kall, och det skadar
ju inte att han har ungdomens krafter att bygga på.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
