Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adolf Noreen: Sverges ortnamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sverike, äldre Svearike, dvs. svearnas rike. Folknamnet svear, som tidigast
träffas hos Tacitus år 98 e. Kr. under formen sviones, är ursprungligen
ett adjektiv i bestämd form, sannolikt med betydelsen ’de egna, de sina’.
Obestämda formen av samma adjektiv råka vi i den fornengelska, från
700-talet stammande Beovulfdiktens Sviorice och i det från isländskan
lånade poetiska uttrycket Svitjod, ursprungligen namn på svenska folket,
enär sednare leden är det isl. thiodh, fornsv. thiudh ’folk’, samma ord
som ligger till grund för folknamnet tyskar och troligen även för vårt
häradsnamn (Norra och Södra) Tjust.
Namnet »svear» avsåg äldst blott befolkningen på Mälarens norra
strand, och endast i mån av denna nejds växande politiska inflytande
kom namnet Svealand att omfatta även de närliggande landskapen, så att
t. e. Upplands och Västmanlands innebyggare omkring år 1300 börja
sammanfattas under benämningen »uppsvear» i motsats mot »södermän»
på Mälarens södra strand. I motsättning till »Svealand» tillskapas så på
1400-talet Götaland som benämning på de av »götar», virdar m. fl.
folkstammar bebodda trakterna söder om Kolmården och Tiveden, och
samtidigt uppträder Norrland såsom namn på våra nordliga landsändar.
Emellertid hade långt dessförinnan, åtminstone redan på 1200-talet, »Svearike»
börjat användas som beteckning för hela det dåtida svenska väldet, där
ju svearna voro den mäktigaste stammen, de där ensamma ägde att utse
den gemensamme konungen.
De olika »land» — vad vi numera kalla »landskap» — som
tillsammans bildade detta välde, buro namn dels efter innebyggarna, dels på
grund av landets egen natur. Till den förra av dessa båda grupper höra:
Västman(na)land, uppkallat efter »västmännen», dvs. (upp)svearna väster
om Sagån; Söderman(na)land efter de ovannämnda »södermännen»;
Ångerman(na)land efter de vid de trånga vikarna — Hägdånger, Ullånger m. fl.
bildningar av det anger ’trång vik’, som även ingår i det norska
Hardanger (Stavanger m. m.) — boende »ångermännen», ursprungligen blott en
avdelning av hälsingarna; Hälsing(a)land, äldst namn på hela kustlandet
från och med det nuvarande Hälsingland till Östersjöns norra ända,
uppkallat efter »hälsingarna», dvs. de som bo vid »Halsen», sannolikt ett
gammalt namn på Bottniska viken (jfr Hälsingborg och Hälsingör vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
