Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adolf Noreen: Sverges ortnamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sverges ortnamn
15
sina många vattendrag. Nymodiga bildningar äro de efter Finspångs bruk
och Tuna socken uppkallade Finspångalän och Tunalän.
Inom den förra av de båda nyssnämnda huvudgrupperna utgöres
ett ovanligt stort antal av de namn, som sluta på -bo. Detta är en
förkortning av -boa, gen. pl. av samma ord, som vi ännu ha kvar i naboar,
åboar m. m. med betydelsen ’de som bo’. Lätt begripliga äro då sådana
häradsnamn som Norrbo, Slättbo, Sundbo, Västbo, Åkerbo, Asbo, Östbo.
Mindre genomskinliga äro Albo ’de i Alesmark, dvs. älskogen, boendes’,
Bråbo ’de vid Bråviken’, Håbo av adj. hå ’hög’ (jfr Håtuna inom
ifrågavarande härad, Hålanda m. m.), Hölebo av höl ’göl’, Selebo ’de på Selaön’,
Sunnerbo ’de i söder’ (jfr sunnan ’från söder’), Tössbo ’de i Tösse’, Valbo
de på Vardhyn’, dvs. vaktängen (vid norska gränsen), Vedbo i Småland
’de i veden’, dvs. (stånd)skogen (jfr Ti veden, Hålayec/en o. d.), Vedbo i
Dalsland ’de vid Vear’, dvs. heliga platser (jfr »varg i veum»), Öknebo
’de i öknen’, dvs. ödemarken. I Vadsbo däremot ingår det vanliga bo i
betydelsen ’boställe’, här den kunglige fogdens på del gamla
kronogodset Vad; kanske ock i det östgötska Valkebo av mansnamnet Valke.
— En med namnen på -bo till betydelsen nära befryndad bildning är det
enastående Vifolka ’befolkningens kring Vi’, dvs. helig plats (jfr Viby
socken i ifrågavarande härad), samma ord som det nyssnämnda Ve(ar); jfr s. 6.
Likaså betecknas ursprungligen folket, ej själva trakten, genom
namnen på -kind, ett urgammalt ord med betydelsen ’ätt, stam’, framför vilket
äldst stod stamfaderns eller stamhövdingens namn. Så i Bankekind,
Björkekind och Hanekind av de gamla mansnamnen Banke, Bjarke (jfr Bodvar
Bjarke) och Hane. Men sedan -kind blivit en vanlig ortbeteckning, kunde
man bilda ett Hammarkind av hammar i dess äldsta betydelse ’klippa’
(jfr ovan s. 12), Skärkind av skär ’ur marken (eller vattnet) uppskjutande
klippa’ och Östkind. Till vilkendera gruppen Frökind och Kåkind höra,
är något ovisst. Stundom brukades slutleden ensam såsom i de västgötska
Kind, förr dock även kallat Agnakind, och (med böjd form) Kinne — varur
en del utbrutits under namn av Kinnefjärding — på och kring Kinnekulle
(förr »Kinda berg») samt det småländska Kinda. Som förra led ha vi
samma ord i det till sin egentliga mening oklara Kinnevalds, förr
Kind-vats (dvs. -vattens) härad. Med detta kind får ej förblandas det kinn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
