Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adolf Noreen: Sverges ortnamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
22 geografien’
’kind, sida, brant sluttning’ o. d., som ingår t. e. i det västgötska
sockennamnet Kinna.
Av liknande innebörd äro sådana, till den allmänt germanska
ätt-namnstypen Merovinger, Folkungar o. d. hårande namn som Göinge, äldst
Gydhinga, samma namn som det tyska Göttingen, Konga, äldst Kurunga,
Lösing, äldst Lösinga, Memming, äldst Miminga, allt plurala genitiver av
folknamn, som väl oftast äro byggda på en stamfars eller stamhövdings
namn; detta dock visst icke alltid, ty t. e. Norr- och Uppvidinge betyda
’de norr i’ och ’upp i veden (dvs. skogen) boendes’. Stundom träffar
man ett hithörande namn som utgör en singular genitiv och sålunda väl
utmärker häradet såsom varande en viss särskilt framstående
släktmed-lehis bygd, t. e. Göstrings (äldst Gilstrings), Lysings och Skånings
härader, dessa alltså att jämföra med Grams och Sevede (äldst Sigvidhä)
härader av de gamla mansnamnen Grum och Sigvid (nu Seved) samt
Onsjö (äldst Othins) härad, väl av mansnamnet Odh(v)in, isl. Audhun. Icke
hithörande äro Bålinge och Villåttinge, Hisings och Kullings härader, som
äldst hette Båling eller »Båta hundare», Vilattung av attung ’åtting’ (viss del
av en by), Hising och Koland, väl ’trakt rik på kol’ (jfr Vårand, nu Värend,
varom se ovan s. 4), och sålunda ej utgöra genitiver samt, åtminstone
vad de tre sistnämnda beträffar, ej återgå på mans- eller folknamn.
Snäv-ringe, äldst Snävingia, åter är liksom det motsvarande danska ordet
sncev-ring ’trång passage’ en bildning av adjektivet snäv, förr även snäver
(såsom ännu i danskan) ’trång, smal’ och syftar väl alltså på häradets form av
en (förr vida mer än nu) smal remsa utefter Kolbäcksån.
En mellanställning mellan de båda huvudgrupperna intaga de namn
— s. k. kulturnamn — som ursprungligen beteckna varken folket eller
naturen, utan kulturella produkter såsom hus och hem, odlad åker, broar
o. d. Hit höra till att börja med de blott i Uppland förekommande namn
på -tuna ’inhägnade platser’, som från alt ha betecknat byar överförts
till bela socknar och slutligen härader, nämligen Frötuna, möjligen uppkallat
efter någon offerplats åt guden Frö (i isländsk form Frej), Färentuna (äldst
Fåringatuna) ’Färingarnas gårdsplatser’, Simtuna (äldst Simbatuna),
Sollentuna (äldst Solandatuna), Torstuna och Vallentuna (äldst Valandatuna), vilka
alla utom det första ännu under medeltiden voro blotta sockennamn, under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
