Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adolf Noreen: Sverges ortnamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
geografien’
Dalarna vanliga namnen på -arve(t), ’arvegods(et)’, t. e. de gottländska
Bondarve, Bosarve, Larsarue, Matsarve, Prostarve, det dalska Domnarvet
(äldst Domararvet) osv., vilka i sina förra beståndsdelar ju ofta bära
tydliga vittnesbörd om sin härstamning från kristen tid, t. e. Lars- av
Laurentius, Mats- av Mattias, prost-. Urgamla, troligen redan under bronsåldern
uppkomna äro åter namnen på -hem ’bygd’ (jfr ovan s. 17), numera
vanligen förändrat till -um, mera sällan -im. Dessa uppträda framför allt
i Västergötland, som har omkr. 50 socken- och 30 bynamn av detta slag,
samt därnäst i Östergötland och Uppland, vardera med omkr. 15 namn,
å dessa landskaps tidigt odlade slätter, t. e. Gärdhem, Tunhem, Bergum,
Datum, Lerum, Markim osv., där förra leden anger något för bygden
karakteristiskt. Med dessa namn få ej förblandas de yngre, särskildt i
Norrland ej ovanliga bildningarna på -om, den fornsvenska ändelsen i dat. pl.,
t. e. Krokom, dvs. i krokarna.
Huvudmassan av kulturnamnen utgöres emellertid helt naturligt av
sådana som förskriva sig från den tid, då vårt lands befolkning icke blott
på vissa av naturen mera gynnade trakter, utan i hela södra och
mellersta Sverge samt delar av Norrland övergick från att vara kringströvande,
ur hand i mun levande finnar ’hittare’ (varav Finnveden se s. 4) till ett
i sträng mening bofast levnadssätt. De då tillkomna namnen innehålla
därför ock i regeln såsom förra led ett personnamn, tydligen själva
nybyggarens, under det att sednare leden änger arten av hans jordagods.
Äldst bland dessa namn och i allmänhet tillkomna under århundradena
närmast före och efter Kr. födelse samt intill vikingatidens slut äro de
på -stadha, nu -sta(d), som helt enkelt betyder ’stadigvarande vistelseort,
boplats(er)’ och förnämligast träffas på slättbygderna i Östergötland,
Mälar-provinserna — t. e. ensamt i Uppland nära 500 och i Västmanland 217 —
och Norrland, t. e. i Östergötland Anestad, Göstad, Hallesta av Anund, Göt
och Halvdan, i Västmanland Folkesta, Frosta, Grömstad av Folke, Frode
och Grim} allt såsom vi se ursprungligen hedniska namn, aldrig sådana
som med kristendomen hit införts. Däremot träffa vi dylika, blandade med
hedniska, i de ofantligt talrika, ensamt i Skåne över 1200, namnen på
-torp, i mellersta och södra Sverge ofta förkortat till -orp, -arp eller -rup,
med betydelsen ’gård eller mindre by, som uppstått genom utflyttning från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
