Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adolf Noreen: Sverges ortnamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25
typer urgamla motsvarigheter till de moderna namnen på -mad och -äng,
t. e. Torpemad, Bergsäng. Ännu till hednatiden höra vidare namnen på
-landa ’terräng’, t. e. Hjärtlanda ’hjortmarkerna’, Karlanda, förr
Kalffwa-landa, ’kalvmarkerna’, Rölanda, äldst Rödelanda, ’röjningsmarkerna’.
Synnerligen ofta uppträder såsom sednare led något ord som anger
skogsmark. Mycket gamla äro bland dessa namn de uteslutande till det
sydliga Sverge begränsade på -hester eller -hestra ’bokskog’, senare
’busksnår, beteshage’, t. e. Kalvhester, Slenhestra. Från medeltiden stamma i
allmänhet de på -hult ’dunge’, särskilt sådan av lövskog, t. e. Lindhult,
TranhuU, Älmhult av älme ’almskog’, Ödsköld, äldst Eskehult ’askdunge’.
Synnerligen talrika äro de ungefär liktydiga på -lund(a), t. e. Ekelund(a),
Karlslund. Många äro även de på -mo(n), t. e. Furumon, Tranemo. De
urgamla namnen på -mark ’(gräns)skog’, t. e. Sörmark ’södra skogen’,
lia nyare motsvarigheter på -skog, t. e. Älskog, Bäckaskog. De på -ris(et)
ånge ’småskog, busksnår’ o. d., t. e. Småris, Björkriset. Höjder, klippor
o. d. anges av typerna Hedeberg, Lindås, Högalid av lid ’skogig sluttning’,
Stenkulla, Orbacka vid Örån, Svenshög, Hökhammar, Hökhuvud av huvud
i bet. ’topp’, Mårdaklev, Möklinta, Högstena, dalar, slätter o. d. av
Furudal, Mohed, Ränneslätt, Edsvalla m. m. Lika vanliga såsom sednare led
äro vattendragsbenämningar, t. e. Sävsjö, Östanå, Edebäck, Strömfors,
Fiskebäckskil, Sundsvik, Stocksund, Västnora, Rottneros vid Rottneälvens — så
kallad på grund av sina stora vattenfall (jfr Ronneby ovan s. 7) —
mynning (»os»), Långsele av sil ’lugnvatten’, Björkvattnet, Myrträsk av träsk
i dess norrländska bet. ’sjö’, Svensgöl, detta sistnämnda en särskilt i Tjust
vanlig typ. Synnerligen vanliga som slutled äro likaledes en hop ord,
som hänvisa på läge vid eller i vatten, t. e. Långed, Asp(e)näs, Transtrand,
Storsand av sand i bet. ’sandig sjöstrand’, Sävare av sä ’sjö’ och vara
’strand’ (jfr Vara ovan s. 12), Långören av ör ’sandgrund’, Hammarö,
Björnsholm, Starrkärr, Björnmossen, Smörmyr m. m.
Om också icke på långt när lika talrika som de sammansatta så
finnas dock även osammansatta socken- och bynamn i mängd, tillkomna under
vårt språks alla perioder och delvis av allra högsta ålder. Också dessa
namn äro dels av kulturell innebörd, dels rena naturnamn, dessa sednare
naturligtvis i allmänhet av äldre datum och därför ofta svåra eller omöj-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
