Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Paul Rosenius: Om Skåne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
47
huru stickelbärsbuskarna i trädgårdarna tätna av fuktigt mjuka blad, och
hur plommonträden vitna av blommor. Ploghästarna borta på trädan
glänsa i solen, och svansarna slå efter flugor. Klövervallarna sträcka ut
sina rosigt röda blomsterhav, och holländska kor, i tjudrade långa räckor,
stå och fråssa i härligheten. Sockerbetornas bladrosetter ställa upp sig i
snörrätta rader, och svavelgula fält av senapsblommor ligga bländande i
solskenet. I toppen av ett pilträd sitter en kornsparv och filar på sin
korta visa. Från ängarna komma stararna, ivrigt flygande till sina
honor i hålkarna. Deras fjädrar skimra, och då och då får man höra ett
snärpande. Vipor höja sig skriande från ängssänkorna, svalor ila utefter
dikena.
En kväll, när åkerjordarna ligga rödgula i soldisen och luften vilar
violett’ och himmelsblå kring de avlägsna skogarna, reser sig storkhonan
och böjer den röda näbben ned mot nästets djup. Och så lägger hon
sig åter ned att värma sina ungar. Längs vägkanterna stå blåklint och
vallmo i rågen, och det doftar av sötblomster. Svärdsliljorna blomma
vid dammarna, och vid gårdens stengärden vitna fläderns
blomsterkvastar.
Sommarvinden går fram genom ljusnande åkergröda och tager med
sig dess doft. Den för med sig all den tjusande aromen av vägarnas
vildblommor och av duvestolarna och kornnejlikorna, som stå och vagga
i vetet. Den står stilla i örtagårdarna bland mörkblå stormhattar och
flamröda kejsarkronor och mättas med kryddorna av salvia och
krus-mynta och lavendel.
Över hela den vittfamnande slätten ligger midsommarens disiga ljus.
Det är stilla och tyst och sövande varmt; blott en ensam råka far
kraxande tätt över jorden. Och vid gränsen mot ängarna, där skördefolket
går, flyger en vipa utan ljud, nu då hennes ungar kunna reda sig själva.
Så gå slåttermaskinerna fram över klöverfälten, och stackar resas
rad vid rad för att torka och köras in. Och vägvårdan tänder utefter
vägkanterna sina ljusblå blomsterstjärnor, nu då rågen ligger som varmast
i färgen och mogen att skäras. I storkboet är det liv och rörelse.
Ungarna äro flygfärdiga, och deras näbbar stå på glänt i värmen. Vingarna
vecklas ut och flaxa, och ungfågeln lyftes för ett ögonblick över bokanten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
