Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Åkerhielm: Sydsvenska höglandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
74
geografien’
stupiga. Allt skoglösare blir bygden, och de allt naknare bergen minna
om, att man nalkas västkusten.
Vi resa nu på Borås—Alvesta järnväg sydost ut tillbaka in i
Småland, och vi stiga icke av, förrän vi kommit över gränsen och befinna
oss vid Nissaån.
Ingenstädes i hela höglandet, tror jag, får man en sådan påminnelse
om Norrland som i det landskap, som omgiver Nissaåns övre lopp. Här
se vi timmerflottar och sågverk, kolmilor och stora, ännu orörda skogar.
Här hava vi också små skogstorp, undanskjutna från allfarväg. Blott
fäbodarna är det, som saknas. »Nissastigen», som följer ån ända från dess
utlopp, är en historisk led, och många hava de danska fiendeskaror varit,
som längs denna väg drogo plundrande upp mot Jönköping och
Östergötlands rikare bygder.
Icke långt från Nissafors station, där vi stigit av, ligger Nissafors
bruk, fordom järnbruk, numera en skogsegendom av stora mått,
fideikommiss inom ätten Leijonliuvud till Ekeberg. Det är en poetisk bygd
denna, full av stämning från gravlagda sekler, då vallonerna smidde det
röda Tabergsjärnet i gamla hammarsmedjan vid gnistornas flammande
lyse. Då var det Tabergs bergslags glanstid, och ännu äger
fideikommisset en del av det forna malmalstrande berget en mil söder om
Jönköping.
Taberg började brytas under 1600-talets förra hälft, och många voro
de hyttor och bruk i norra Småland, som härifrån hämtade malm. Men
billigare arbetsmetoder, sjunkande priser och upptäckten av rikare
malmtillgångar i Norrland ha alldeles förkvävt Tabergs forna bergslag, och för
något mindre än en mansålder sedan upphörde brytningen helt och hållet.
Flera förfallna hyttor och en mängd snart överväxta slagghögar äro
numera de enda synliga minnena från Smålands järnålder. Som en
fortsättning av den forna järnbergslagen måste man dock anse de järnbruk,
som numera, baserade på andra tillverkningssätt, rätt talrikt finnas i denna
del av Småland.
i Taberg är en stor, i dagen liggande, linsformig massa av järnmalm.
Ehuru sällsynt lämpligt belägen för brytning är likväl malmen till följd av
sin titanhalt olämplig under nuvarande driftsförhållanden och tekniska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
